Varför ska jag alltid vara typ 10 år efter med allt. Missar allt bra skit. Jag har alltid vart det. 10 år efter i skolan.. eller typ iaf. Sist med att lämna in uppgifter. Inte så att jag brydde mig bara att det blev att man sköt upp allt. Sist med att lyssna på de senaste bandet.
Jag har alltid haft svårt med musik som jag i vanligtvis inte gillar. Jag kan lyssna sönder en skiva i flera år utan att sakna de nya. Och alltid alltid samma artister, nytt funkar liksom inte. Ny sound, nya rytmer. Nä, det går bort direkt. Kollar men igenom min dator eller min Ipod så är det bara samma artister, kanske det som kallas för ett bra fan, eller nått. MEN! Jag tröttnar, och då ger jag mig in i Gunnars djungel-skiv-samling, eller datorn då, kanske enklast. Men där hittar jag inte så mycket heller då den musik jag lyssnar på lyssnar han också på, sen är resten bara instumentalt skit. Kolla, ''skit'' skrev jag, vad vet jag om det. Jag har ju aldrig tagit mig tiden att lyssna på det. Kanske för att det inte är någon text på sånt skit. Jag gillar texter! Jaja, det jag ville komma med är iaf att när jag va runt 10 år så hörde jag min första hiphop låt. Det va Mc hammer (såklart!) Det va fett, sen blev det Eminem och Dr dre. Ta inte Eminem på så stort allvar, det gjorde inte jag iaf, eller gör. Då upptäckte jag en heeeeel annan grej. Jag snöade in mig mycket på ny hiphop liksom. Började lyssna på Timbuktu, han gav mig soul. alltså inte själen utan SOUL! Sen kom The fugees och Lauryn Hill, åh denna kvinna! Enligt mig en av historiens bästa kvinnliga artist. Erykah Badu, kommer i andra plats. Som de som känner mig väl så är musik det bästa jag vet. Jag kan sitta i timmar och snacka om det, musik är allt! man kan skratta med det, gråta med det, ha sex med det, skrika, jubla, hata, men framför allt sätta sig i parken med en öl och bara njuta. Hiphop, soul, rnb är 90% i mitt liv. Sen har vi faktiskt, (det jag vill ha skrivet i detta inlägg från första början) tro det eller ej rocken, jag har sett, känt en ny sida. Jag har börjat lyssna på mycket rock. Sist men inte minst så spelast det faktiskt Coldplay i mina lurar, sådär 9 år efter. Japp, det va det jag ville ha sagt. Jag är efter med allt. Efterbliven med andra ord ;)
Och det va längesen jag kände så här för något. Detta är skitbra!
Har kommit på en annan ny sida. Varje dag jag kommer hem från jobbet. För de som inte vet så lyssnar jag alltid på min Ipod när jag cyklar hem, jämt. Så när jag låser upp dörren hem till mig så blir jag så glad att jag står kvar med ytterkläderna och mimar och dansar runt i hallen, med hörlurarna på. Så det måste se ganska kul ut om nån skulle ha sett mig. Oftas då när inte G är hemma. Men ibland gör jag det även om han är hemma. Men då tar jag av mig ena luren så jag hör om han kommer.
Ja, det va det de
köööss Vanessa
ps. Jag kommer däremot ALDRIG börja lyssna på lasse winterdäck ds.
2 kommentarer:
härlig du e !
Klart! Musik är livet! Det får en att känna, höja humöret eller sänka. Finns musik för alla tillfällen. Jag blev anklagad för att lyssna på mainstream radio idag. Det tog jag som en förolämpning. =) Syns!
Skicka en kommentar